1:37 | February 20, 2010

handle me.

WRITTEN BY HAND

Just nu är jag så jävla arg.

Jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. känns som jag ständigt försöker greppa
taget om något som är mer stabilt än mig, än..

Jag försöker kolla åt andra håll, låtsas om att jag kippar efter andan
i protest
om att jag vägrar att andas som alla andra.
Han säger att jag försöker samla problem för att sedan expoldera.
För att kunna samla dem i en ask, stoppa undan dem,
för att sedan bli tvingad att en dag plocka fram dem och gå igenom dem en, för en.
Jag säger – vad vet du?

du vet absolut inget.

I ständigt försök om att faktist bli hörd. stänger de ögonen och
vägrar lyssna.
Jag har stått i tystnaden och sett folk styra och ställa,

puttat in mig i hörn och sagt hur jag ska känna och inte känna.
det är fan slut på det nu.
Jag slår och sparkar rakt i tomma intet och står på samma ställe,
Men de är fortfarande ingen som ser.

Jag vill visa mina känslor på utsidan, vända kroppen utochin.
Jag vill att ni ska se hur naken, men samtidigt en exploderande känsla kan kännas.
Jag vill skrika tills de bränner i munnen på mig.

se mig. hör mig.

21:54 | January 24, 2010

breathe me.

WRITTEN BY HAND

Du är det finaste jag har.löve you grisi.

Minns ni alla de saker de sagt om mig?
Hur min puls slog slag efter slag, upp till tusen.
Vad som förut fick mig att tappa taget, falla rakt framåt
hur mina tysta skrik, som gick omärkt förbi. som om ingen hörde

Jag vill visa hela världen att jag duger till
jag ville se till att döva dina toner,
och göra allt jag kan och lite till,
säg vad du kom för att säga 
jag kan sedan svara ” revenge is only for me”.

( gamal text jag skrivit och har inget med bilden att göra. )

nu; film med älsk och hans familj

15:49 | December 17, 2009

People can be real assholes sometimes, including me. (and you)

WRITTEN BY HAND

Sprungit på stan med Elin och Tres för att fixa Biljetter till Juldagen – klart, check, Finito.
Lagar just nu mat och ska snart slänga mig framför en bra film med en STOR kopp te.
Ikväll ska jag ta en lång lång fika med Karin.

Vem sa åt dig att aldrig ge upp?
Vem sa åt dig att aldrig ta ett sista andetag?
Vem sa åt dig att leka odödlig?

Odödlig sa du.
Jag levde på kanten, stod längst ut på klippan, dök med huvudet före
och gav fan i vad konsekvenser innebar.

Odödlig sa jag.
Försökte greppa en intensiv tanke, brännande inuti mitt huvud.
Försökte gå på tår trippandes kring onda tankar , cirkulera kring ditt hjärta och
låta min kropp falla handlöst i någon slags nostalgisk koma.

Vi är alla odödliga. I mina ögon.

17:12 | November 17, 2009

För du vet när ord verkligen får mig att tänka efter.

WRITTEN BY HAND

Har ingen bra dag idag. Just nu tycks jag själv på något vis ramla åt alla håll och kanter.
Fumlandes efter något starkare än mig själv att hålla fast i.

mörker verkar inte längre skrämma mig, och inte heller jag själv tycks ha en gräns på vart rätt och fel ligger.
Mina fingrar letar längs väggar , in under huden i ren panik för att få grepp om vad som är sant eller falskt här i livet.
Ingen verkar ha rätt svar.
Inte ens du.

mina hårda pulsslag längsmed hela kroppen dunkar inom mig, precis som alla dessa ord som knögglat ihop sig till ett skrynkligt papper och lagt sig längst ner i själen på mig.
Papper efter papper, ord efter ord väger tyngre än det andra och min kropp verkar tillslut ge vika för des tyngd.
Sagta men säkert faller jag ner på knä i hopp om att någon kanske ser mig.
men inte.
snart ligger jag där, i ett med golvet.
för trött för att ens bry mig om att ta mig upp.

1:48 | September 29, 2009

Cause you hold me so tight to your body, so tight I can feel your heart beating.

WRITTEN BY HAND


foto; Josh McNey
text; Jag

Det är inte lätt att försöka förstå sig på dig.
Du sitter tillbakalutad mot den mörkröda stolen inne i mitt kök.
Du slänger blickar ut mot fönstret.
Röken sipprar ut från dina förvridna men samtidigt avslappnande läppar – De där läpparna som rört alldeles för många kvinnors läppar.

Du brukar kalla dig själv för James Dean . en riktig man . Förvisso sant.
Jag kollar på honom med halvstängda ögon, så att han inte ska se min efterlängtade blick som letar sig nerifrån fötterna och uppåt på hans aning maskulära kropp. Den kropp som legat mellan många kvinnors lakan.

– jag hatar dig , tänker jag. men vägrar erkänna att jag älskar dig.
Du himlar med dina ögon likt huvuden i ett blodbad medans du tar ett tungt andetag som nästintill exploderar i det tysta köket.
I mitt kök.

– vi är alldeles för stolta, säger jag och låter ordet hänga kvar i luften.
Där sitter vi , james Dean och jag . För mycket pride i våra kroppar för att bara erkänna våra riktiga intensiva känslor.
Jag flackar till med blicken och kan inte riktigt se honom i ögonen.
Istället låter jag den falla ner i mitt eget knä.
Han söker desperat efter mina ögon, men det vägrar jag ge honom.

Där sitter vi . Han på den röda stolen, jag mitt emot.
Här i mitt tysta kök.

(-text och bild har inget med mitt privatliv att göra. Gillar bara helt enkelt att skriva.)