11:37 | December 4, 2010

Sand fot

SHOPPING,THAILAND '10


Sandfärgade höga klackar , MBK 125 kr.

Jag föll så stenhårt för de här skönheterna så självklart var jag tvungen att köpa dem. Jag fick lite Kling känsla över dem! Nonchalera dock bara att min fot ser förjäkla ådrig ut, ha.
Jag ska matcha dem med svarta skinnbyxor, en vit/biege topp, sotade ögon och svart skinnhandväska!

Gillar ni dem?

/Translate!/ I fell in love with these shoes so I had to buy them, 12,5 euros.
I will match it with black leather pants, a white/biege top , smokey eyes and a black leatherpurse!
Do you like them?

10:03 | December 3, 2010

ang uteliggarbilden.

THAILAND '10,WRITTEN BY HAND

Kommentar; Diggade din blogg tills jag såg den sista bilden, hur fan kan du ställa dig och fota en uteliggare och sedan lägga ut det på nätet! Du borde skämmas på riktigt

Denna känga fick jag som en kommentar på det HÄR inlägget.

Jag kan ju börja med att säga att  1. det var inte jag som tog bilden, men det spelar i och för sig ingen roll för de är ju jag som lagt UPP den på bloggen och för 2. nej jag skäms inte för det, för det är sånna här bilder som FOLK SER och får reda på hur hemskt vissa folk har det, att VI där ute borde vara jävligt tacksamma för att vi faktist har det vi har! Jag tänker inte predika om att ‘ vi borde vara nöjda med allt!’ men en sånn bild som jag la upp, får en ju faktist att tänka om.

Jag tycker det är hemskt, riktigt , riktigt hemskt! Och om jag kunde så skulle jag hjälpa varenda en i världen. men det kan jag inte, men det jag KAN göra , är att upplysa , visa och lägga fram korten på bordet att – såhär ser världen ut, och det suger.

Så döm mig inte. för jag tycker det är lika förjävligt som du. bara det att, jag vågar visa att det inte är OK att det är såhär, och att vi borde få se hur det verkligen ser ut.

22:04 | December 2, 2010

just like a white wall.

THAILAND '10,WRITTEN BY HAND

Han förstod inte riktigt när jag tog hans hand och höll den hårt mot mitt hjärta. Inte heller när jag viskade i hans öra att han kan få mig att falla handlöst framåt.

Jag kunde ligga med näsan mot hans ryggrad bara för att känna hans doft från hans aning maskulära kropp, mot vita lakan i ett ensamt rum. Höra hur hjärtat studsar genom väggarna i ett ljudlöst vakuum. Ingen förstod riktigt varför vi inte kunde röra på oss, men något inom oss fick oss att ligga totalt stilla i väntan på att ett djupt andetag skulle explodera hela våran värld som vi byggt upp på en pedistal. En minsta ryckning och mitt hjärta skulle falla som en sten i ett oändligt svart hål.

Vi låg där, för rädda att andas, för panikslagna att röra oss. Det enda som fanns , var två hjärtan som slog.