Det förekommer cookies på angelicablick.se. Genom att fortsätta läsa på angelicablick.se godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

  • Categories
  • ABOUT
  • Archive
  • 12:30 | May 4, 2013

    Folk viskar om oss.

    Jag började min morgon bra! Det var ju det jag hade bestämt mig för :) Jag mötte upp Fridah och hämtade upp Smilla straxt innan 09.00 och efter det har jag och vovven myst mest hela morgonen!
    Solen lyser utanför mitt fönster, doften av kaffe fyller min lägenhet och jag hoppar runt till tonerna av Håkan Hellström’s nya skiva. “Det kommer aldrig va över för mig”. Repeat. Repeat. Varvas av “Du kan gå din egen väg”.
    Smilla ligger vid min sida i soffan och sover medans jag sippar kaffe och försöker bilda ord på denna skärm.
    Häromdagen fick jag ett mail av en läsare som berättade att hon saknar mina texter, och jag ska vara ärlig så gör jag det med.
    Med tanke på att jag endast skriver när min hjärna går på högvarv och är både hög och låg på livet så borde det verkligen vara på tiden för mig att explodera i ord, men jag är nog för feg. Men jag ska nog tillåta mig till att skriva och försöka inse att det är okej att blotta själen litegrann.
    Denna dag är bra. Jag har yttligare en dag framför mina fötter, som bjuder på en långpromenad med Smilla, fika med Jakob oh en helkväll med tjejerna för att fira Jessica som fyllde år igår. Jag ska dansa tills fötterna tar eld, jag lovar.

    I started my morning good! That was what I had decided for :) I met up Fridah and picked up Smilla just before 9:00 and after that we have just cuddle all morning!
    The sun is shining outside my window, the smell of coffee fills my apartment and I jump around to the tune of Håkan Hellström’s new album. “It will never be over for me.” Repeat. Repeat. Interspersed by “You can go your own way.”
    Smilla is laying by my side on the couch, while I’m sipping coffee and trying to form words on this screen.
    The other day I received an email by a reader who told me that she misses my poems, and I’ll be honest, I do it aswell.
    Given that I can only write when my brain is full of shit and I’m both high and low on life. But then it should really be about time for me to explode into words now, but I’m a bit of a coward. But I’ll probably allow myself to write and try to realize that it’s okay to bare your soul a little.
    This day is good. I have a whole day before my feet, which offers a long walk with Smilla, coffee with Jacob and an evening with the girls to celebrate Jessica’s birthday yesterday. I’ll dance until my feet catch fire, I promise.


    20 kommentarer



    20 kommentarer om “Folk viskar om oss.”

    Leave a Reply

    Your email address will not be published. Required fields are marked *

    Jag accepterar villkoren som finns här