09:07 | July 22, 2011

Ungdom

Jag tror vi var runt 14 år, för de är väl de man är när man går i sjuan.
Inte visste jag att du skulle bli den som fick mitt hjärta att slå dubbelt när jag för första gången såg in i dina blågråa ögon. Eller på något sätt så visste jag, men jag höll det nog mest för mig själv. För rädd att om jag skulle berätta det för någon så skulle det inte slå in.

Nu står vi här, med ett par år på nacken, och jag är mer kär än någonsin.

Vi är lika, men samtidigt så fruktansvärt olika.
Du är frusen och kallblodig av dig och vill helst av allt ligga utanför täcket med fönstret på vid gavel.
Jag är som ett element och varmblodig, och vill alltid ha duntäcke på mig trots att det är i mitten utav sommaren.
Du är lugn, harmonisk och jag är för det mesta stressad och uppe i varv.
Du är ordningsam och nästintill pedant medans jag lever i ett ständigt kaos med en garderob som ligger över hela golvet.
När du blir arg och irriterad så sluter du dig och vill helst av allt vara tyst, jag blir upprörd och hysterisk.
Du gillar filmer som inte jag gillar, och jag gillar serier som inte du gillar.
Men det är just det som får oss att passa så jävla bra ihop. För det är väl som man brukar säga att ” Opposites attracts”

Trots att vi är så olika så är vi också lika.

Vi skrattar åt samma dåliga skämt, som den där gången när vi satt i bilen och radioprataren drog ett skämt om ” kan det finnas klumpar i en fis?” . Vi fnissar lite halvfjolligt när den andra kittlar den andra på något känsligt ställe. Vi fiser ikapp och älskar chips och dipp.
Vi vet varandras svagheter och vad som får oss att må bra. Vi kan läsa av varandra och veta precis hur den andra mår, även fast att vi inte sagt ett ord.
Vi vet också precis vad som får den andra att må bra när den andra känner sig nere, vad som får den andra att skratta det högsta den kan och känna sig hög på livet.

Lika eller Olika, du har mitt hjärta – nu och föralltid.

53 kommentarer