08:28 | January 13, 2015

The situation

Så, jag tänkte mest bara berätta historian för er vad som hänt mig och varför allt blivit som de blivit. Varför jag inte får åka vidare  till Tokyo samt varför jag kanske inte heller kommer iväg till Kuba. Jag tror ni kommer förstå varför jag i nuläget är helt förkrossad och ledsen.

Jag blev alltså rånad dagen vi kom till Bangkok. Personen stal min väska, och inuti min väska låg min mobil samt mitt pass ( pengar och andra oviktiga ting ).
Detta hände alltså på en fredagskväll.
Ambassaden hade stängt på helger, så det ända för mig var att vänta. Under hela helgen har jag försökt att tänka bort vad som hänt och försökte fokusera på attha kul – men de var jättejobbigt. Att befinna sig i ett annat land utan pass när man vet att man snart ska vidare gjorde att oron i min mage växte.
På söndagkvällen , dagen innan vi skulle till ambassaden innan jag & André somnade sa jag till honom: ” nått känns fel, jag känner de i magen.. något kommer hända”
och magkänslan har alltid rätt.

På måndagmorgonen steg jag och André upp och begav os till Svenska Ambassaden. På plats fick vi de besked jag befarat : Jag får inte resa vidare till Tokyo på ett provisoriskt pass. Jag får endast åka hem till Sverige.
Killen på ambassaden försöker sitt bästa och det slutar med att vi fick spendera 7 timmar på ambassaden våran andra dag i Bangkok, med det slutgiltiga svaret: Nej, du kan inte åka vidare till Tokyo, du måste åka hem.
På plats fixade vi ett nytt svenskt pass som jag får skickat till Sverige inom ett par dagar. – dvs ett riktigt vanligt pass. När vi sedan skulle göra ett provisoriskt pass så stängs hela systemet ner. Allt har kraschat.
Detta gör att jag får åka tillbaka till hotellet och komma tillbaka nästa dag eftersom dom inte får igång systemet. Då har jag spenderat hela dagen, närmare 8 timmar på ambassaden.

Imorse vaknade jag och Olivia och begav oss direkt till ambassaden på nytt, för att fixa passet. Denna gång funkar iallafall systemet. Jag får mitt provisoriska pass och blir sedan ombedd att direkt åka till immigrationsverket för att få min stämplel hem. “Stämpel hem?” tänker jag.. ” vadå, är jag inte klar nu?”
Nej, jag måste alltså sätta mig i en taxi och bege mig 1 timma utanför stan för at få mitt proviska pass stämplat.
Jag och Olivia åker till immigrationsverket. väl på plats så får vi sitta och gå igenom 100 olika papper och diskar, fylla i och gå tillbaka för att få min stämpel så jag kan åka hem. När jag väl fått stämpeln har vi spenderat 6 timmar under denna dag för att jag ska få min stämpel i passet
Nu får jag iallafall flyga hem till Sverige. Hoppas jag.

Men det är inte allt:

Jag får inte bara INTE resa till Tokyo eftersom dom inte godkänner provisoriska pass, utan min resa till Kuba står på spel.
För att få tillträde till Kuba så måste du ansöka om ett visum – ett visum som är sammankopplat till ditt pass. Allt detta var redan fixat med mitt gamla, stulna pass.
Resan till Kuba är om 11  dagar.
Vilket betyder att jag måste hinna få mitt nya pass i tid, för att DIREKT kunna ansöka om ett nytt  visum till Kuba som tar ett par dagar att få nekat eller godkänt.
Så.. ni kan ju själva förstå att jag just nu inte bara har förloret EN resa, utan kanske TVÅ.

Många av er har frågat varför jag inte kan stanna kvar i Thailand istället och njuta – och här har ni svaret. Jag måste hem för att hämta mitt pass. Att invänta ett nytt svenskt pass i Thailand tar 10-14 dagar vilket gör de omöjligt att stanna kvar här. Jag måste helt enkelt hem. Om jag överhuvudtaget  ska den minsta lilla mini-mini chans att rädda våran resa till Kuba dessutom.
Utöver de har dessutom min kompis Olivia tagit semester för detta – en semester på 2 veckor som hon har per år – för att vi skulle spendera 2 dagar i Bangkok och sen vidare till stränderna i Ko Chang och sen till Tokyo.
Istället har vi suttit strandsatte i Bangkok i 4 dagar som slutar med att Olivia får spendera 2 dagar själv i Bangkok innan hon åker vidare.

Jag ska vara ärlig. Jag mår skit. Jag är så trött huvudet och i kroppen efter allt detta att jag bara vill lägga mig ner och sova.
Imorgon är det dags för mig att åka hem ( om inte oturen fortsätter dvs och de skulle fan inte förvåna mig ) och jag är ärligt talat jätterädd. Rädd för att min otur bara ska fortsätta.
Just nu vågar jag  inte hoppas på något utan gör bara de bästa jag kan i denna förjävliga situation. Men de är svårt att vara positiv nu.. faktist.
Så nu vet ni hur läget är.

/ So, I was thinking just to tell you the story what happened to me and why everything turned out as it did. Why I can not go on to Tokyo, and why I might not maybe gonna be bale to go Cuba. I think you will understand why I currently is absolutely devastated and sad.

Consequently I was robbed the day we arrived in Bangkok. The person stole my bag, and inside my bag was my cell phone and my passport (money and other unimportant things).
All this happened on a Friday night.
The embassy had closed on weekends, so the only thing for me was to wait until monday. Throughout the weekend I tried to think about other stuff than what had happened and tried to focus on fun stuff – but it was really tough. Being in another country without a passport when you know you will soon be travel again made the turmoil in my stomach grow.
On Sunday evening, the day before we were going to the embassy, before I & amp; André fell asleep, I said to him: “something feels wrong, I feel it in my stomach .. something will happen”
and the gut instinct is always right.

On Monday morning André and I got up and went to the Swedish Embassy. On site we got the answer I feared; I will not be able to travel on to Tokyo on a temporary passport. I can only go back to Sweden.
The guy at the embassy tried their best and it ends with us spending 7 hours at the Embassy our second day in Bangkok, with the final answer: No, you can not go on to Tokyo, you have to go home.
On site we did a new Swedish passport that I get sent to Sweden within a few days. – That is a ordinary passport. When we wanted do a temporary passport the whole system shutted down. Everything has crashed.
This means that I got to go back to the hotel and come back the next day because they couldn’t get it up and running. Then I spent the whole day, nearly eight hours at the embassy.

This morning I woke up, and then me and Olivia went directly to the embassy again, to fix the passport. This time the system worked. I got my temporary passport and was then asked to directly go to the Immigration Office to get my stamp home. “Stamp home?” I thought .. “what, I’m not ready now?”
No, I must therefore go and take a taxi and head one hour out of town to get my passport stamped.
Me and Olivia went to the Immigration Office. once in place, we had to sit and go through 100 different papers and disks, fill out and go back to get my stamp so I can go home. Once I got the stamp we had spent 6 hours in the day for me to get my passport stamp
Now I can atleast fly home to Sweden. I hope.

But that’s not all:

I cannot only NOT go to Tokyo because they do not accept the emergency passport, but my trip to Cuba is at stake.
To get access to Cuba you must apply for a visa – a visa that is linked to your passport. All this was already fixed with my old, stolen passport.
The trip to Cuba is in 11 days.
Which means I have to get my new passport in time, to directly apply for a new visa to Cuba, which takes a few days to get denied or approved.
So .. You could maybe understand that I right now haven’t only lost ONE trip, but maybe TWO.

Many of you have asked why I can not stay in Thailand instead and enjoy – and here’s the answer. I must be home to pick up my passport. To await a new Swedish passport in Thailand takes 10-14 days, which makes it impossible to stay here. I must simply go home. If I even will have the smallest mini-mini chance to save our trip to Cuba in addition.
In addition my friend Olivia got free from work for the holiday for this – she has 2 weeks for vacation, these 2 weeks that we had booked for this trip – that we would spend 2 days in Bangkok and then on to the beaches of Ko Chang and then to Tokyo.
Instead, we have been marooned in Bangkok for 4 days ending with that Olivia will spend 2 days by herself in Bangkok before heading on.

I’ll be honest. I feel like crap. I’m so tired in my head and body after all this that I just want to lie down and sleep.
Tomorrow it’s time for me to go home ( if I don’t have any more bad luck ) and I’m honestly really scared. Afraid that my bad luck just going to continue.
Right now I dare not to hope for anything but just doing the best I can in this awful situation. But it’s hard to be positive right now .. really hard.
So now you know what the situation is like.

69 kommentarer

---