12:49 | December 14, 2010
.
Hans ord körde över mig likt en ångvält. Vad fan skulle jag svara nu?
Du kastade ord omkring dig om kärlek som om du vore expert, men du hade så fel. jag ville skrika det högsta jag kunde, men skriket kom inte längre än till bröskorgen. där bleknade det av och vart tillslut en liten ynka suck vid mina läppar.
Jag önskade att jag kunde svara . Svara med lika hårda, onda ord som du. Svara med ord som jag visste skulle krossa dig och din värld. men jag kan inte.
Istället står jag där och föröker intala mig själv att ‘du kanske har rätt.. de är nog jag som har fel. igen. ‘ Som i nästa sekund raseras efter att ha tänkt igenom, och granskat. Jag har rätt, du har fel.
jag har rätt, du har fel.
10:03 | December 3, 2010
ang uteliggarbilden.
Kommentar; Diggade din blogg tills jag såg den sista bilden, hur fan kan du ställa dig och fota en uteliggare och sedan lägga ut det på nätet! Du borde skämmas på riktigt
Denna känga fick jag som en kommentar på det HÄR inlägget.
Jag kan ju börja med att säga att 1. det var inte jag som tog bilden, men det spelar i och för sig ingen roll för de är ju jag som lagt UPP den på bloggen och för 2. nej jag skäms inte för det, för det är sånna här bilder som FOLK SER och får reda på hur hemskt vissa folk har det, att VI där ute borde vara jävligt tacksamma för att vi faktist har det vi har! Jag tänker inte predika om att ‘ vi borde vara nöjda med allt!’ men en sånn bild som jag la upp, får en ju faktist att tänka om.
Jag tycker det är hemskt, riktigt , riktigt hemskt! Och om jag kunde så skulle jag hjälpa varenda en i världen. men det kan jag inte, men det jag KAN göra , är att upplysa , visa och lägga fram korten på bordet att – såhär ser världen ut, och det suger.
Så döm mig inte. för jag tycker det är lika förjävligt som du. bara det att, jag vågar visa att det inte är OK att det är såhär, och att vi borde få se hur det verkligen ser ut.
22:04 | December 2, 2010
just like a white wall.
Han förstod inte riktigt när jag tog hans hand och höll den hårt mot mitt hjärta. Inte heller när jag viskade i hans öra att han kan få mig att falla handlöst framåt.
Jag kunde ligga med näsan mot hans ryggrad bara för att känna hans doft från hans aning maskulära kropp, mot vita lakan i ett ensamt rum. Höra hur hjärtat studsar genom väggarna i ett ljudlöst vakuum. Ingen förstod riktigt varför vi inte kunde röra på oss, men något inom oss fick oss att ligga totalt stilla i väntan på att ett djupt andetag skulle explodera hela våran värld som vi byggt upp på en pedistal. En minsta ryckning och mitt hjärta skulle falla som en sten i ett oändligt svart hål.
Vi låg där, för rädda att andas, för panikslagna att röra oss. Det enda som fanns , var två hjärtan som slog.
19:00 | October 31, 2010
who’s got my back now?
Det finns mycket känslor inom mig. Med en sånn otrolig intensivitet att man kan jämföra den med en fullproppad ballong som snart spricker.
Det finns så många ord inom mig som bubblade, redo för att sägas, medans mitt undermedvetna håller mig tillbaka.
Det är som att stå på en klippas kant, vickandes på tårna. Att inte veta om man ska slänga sig ut, eller fega vid kanten. foten över kanten, dras tillbaka till fast mark, om och om igen.
Det finns saker här i livet som kommer förbli en gåta, medans andra är till för att uppleva och det är nog de som är det fina med livet.
man vet aldrig vart man hamnar.
19:20 | October 27, 2010
We all write lovepoems.
Jag kanske var paranoid.. eller så förstod jag bara inte varför han inte kunde sluta titta på mig. eller jag på honom.
Första gången han log mot mig, efter alla blickar han gett mig som varenda gång har sagt ” jag måste hata dig, men det finns något intressant med dig” , var som en total explosion i min aning hjärtformade värld.
Redan då insåg jag att en dag, en dag kommer jag sluta upp i dina armar.